Tage Erlander

Tage Erlander var Sveriges statsminister 1946-1969.
På grund av sin längd och den långa tid han verkade kallas han ofta ”Sveriges längsta statsminister”.

Tage Erlander föddes 1901 i Ransäter som son till bonddottern Alma Nilsson och folkskolläraren Erik Gustaf Erlander, som innehade skollärar- och kantorstjänsten i Ransäter.

Tage tog studenten 1920 i Karlstad och inledde samma år sina studier i Lund i matematik, fysik och kemi med sikte på att bli folkhögskolelärare. Han var engagerad i studentlivet, bland annat i den radikala föreningen Den Yngre Gubben, där demokrati var viktig som en del av en radikal inställning till samhället.

Han var med och startade Matematiska föreningen 1923 och var dess första ordförande. I Matematiska föreningen lärde han känna den unga studenten Aina Andersson. De gifte sig 1930. I Matematiska föreningen lärde han också känna den blivande professorn i teoretisk fysik, Torsten Gustafsson, som blev en livslång vän och samtalspart i naturvetenskapliga frågor.

Tage Erlanders politiska intresse växte under Lunda-åren.
Han tog examen 1928 i statsvetenskap, nationalekonomi och statistik. 

Under åren 1928-1938 arbetade han för Svensk Uppslagsbok, först som artikelförfattare och sedan som redaktör med ansvar för politik och ekonomi. 

1930-38 representerade Tage Erlander Socialdemokratiska arbetarepartiet i Lunds kommunfullmäktige. 

1932 valdes han in i Riksdagens 2:a kammare.

1934 var han sakkunnig i finansdepartementet, och senare i socialdepartementet under Gustav Möller.

1938 blev han statssekreterare i socialdepartementet.

1944 blev han konsultativt statsråd inom socialdepartementet.

1945, 31 juli, utsågs Tage till ecklesiastikminister med ansvar för skola, utbildning, forskning, universitet, kultur och kyrka.

1946 valdes han 11 oktober - efter Per Albin Hanssons hastiga bortgång - till partiordförande för socialdemokraterna, och därmed blev Tage statsminister. 

Efter 23 år avgick Tage Erlander som statsminister och partiordförande i oktober 1969.

I Tage Erlander memoarer och genom hans dagböcker från åren 1945-1969 (utgivna av Sven Erlander) kan man få en god bild av hans tid som statsminister.

Tage Erlander gick bort i juni 1985.

Tage Erlander hade en stark övertygelse om att demokrati och vetenskapliga framsteg var viktiga. Så här skriver han på tal om omställningen från industrisamhälle i ett efterord till skriften ”Är det slut på framstegen? Tage Erlander samtalar med Arvid Lagercrantz” (Tidens förlag 1980):

”…om människan tar sitt förnuft till fånga ska det gå att klara även nya framsteg.”

Illustration: Christina Erlander Klein